Fredskultur - internationell definition
I FN:s förklaring om en fredskultur finns övergripande definitioner av begreppet.
I Åtgärdsprogrammet, under B:9, utvecklas närmare skolans och den högre undervisningens roll.
FN:s förklaring om och åtgärdsprogram för en fredskultur
Generalförsamlingen avger "förklaring om och åtgärdsprogram för en fredskultur till vägledning för regeringar, internationella organisationer och det civila samhället så att de i sin verksamhet främjar och stärker en fredskultur i det nya millenniet." Förklaringen bygger på Förenta nationernas stadga, Unescos stadga, där det uttalas att "eftersom krigen har sitt ursprung i människornas sinnen, måste försvaret av freden också byggas upp i människornas sinnen" och FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna och andra internationella instrument på detta område som antagits inom FN-systemet.
Förklaringen grundar sig också i en medvetenhet "om att fred är någonting mer än avsaknaden av konflikter och förutsätter en positiv, dynamisk process där hela samhället deltar, som stimulerar till en dialog och till att konflikter löses i en anda av ömsesidig förståelse och samarbete". "Slutet på det kalla kriget har skapat nya möjligheter för att stärka en fredskultur."
Artikel 1
En fredskultur består av värderingar, attityder, traditioner, beteendemönster och levnadssätt som bygger på följande:
a) Respekt för livet, avskaffande av våld och åtgärder för att främja och praktisera ickevåld genom utbildning, dialog och samarbete.
b) Full respekt för principerna om staternas suveränitet, territoriella integritet och politiska självständighet och principen om icke-inblandning i frågor som i huvudsak ligger inom en stats eget kompetensområde i enlighet med FN-stadgan och internationell rätt.
c) Full respekt för och åtgärder för att främja de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna.
d) En förpliktelse och ett engagemang för fredlig lösning av konflikter.
e) Insatser för att tillgodose den nuvarande och framtida generationernas utvecklings- och miljöbehov.
f) Full respekt för och åtgärder för att främja rätten till utveckling.
g) Full respekt för och åtgärder för att främja lika rättigheter och möjligheter för kvinnor och män.
h) Full respekt för och åtgärder för att främja allas rätt till yttrandefrihet, åsiktsfrihet och fri tillgång till information.
i) Uppslutning bakom principerna om frihet, rättvisa, demokrati, tolerans, solidaritet, samarbete, pluralism, kulturell mångfald, dialog och förståelse på alla samhällsnivåer och mellan nationer, som främjas av en konstruktiv nationell och internationell miljö som gynnar fred
Artikel 2
Framsteg i strävan mot en fördjupning av en fredskultur nås genom värderingar, attityder, traditioner, beteendemönster och levnadssätt som befrämjar fred mellan individer, grupper och nationer.
Artikel 3
Utveckling mot en fördjupad fredskultur bygger på följande förutsättningar:
a) Åtgärder för att främja fredlig lösning av konflikter, ömsesidig förståelse och internationellt samarbete.
b) Uppfyllelse av internationella åtaganden enligt FN-stadgan och internationell rätt.
c) Åtgärder för att främja demokrati, utveckling och allmän respekt för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna
d) Åtgärder som gör det möjligt för människor på alla nivåer att utveckla förmågan att föra en dialog, förhandla, nå samförståndslösningar och lösa motsättningar på fredlig väg
e) Stärkande av demokratiska institutioner och åtgärder som leder till att alla blir delaktiga i utvecklingsprocessen.
f) Avskaffande av fattigdom och analfabetism och åtgärder för att minska ojämlikhet inom och mellan nationer.
g) Åtgärder för att främja en bärkraftig ekonomisk och social utveckling.
h) Avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor genom att deras ställning stärks och de representeras på lika villkor på alla nivåer i beslutsprocesser.
i) Åtgärder för att säkerställa respekt för, främja och tillvarata barnens rättigheter.
j) Åtgärder för att säkerställa ett fritt informationsflöde på alla nivåer och öka tillgången till detta.
k) Åtgärder för att öka insyn och öppenhet och ansvarstagande i offentlig förvaltning.
l) Avskaffande av all slags rasism, rasdiskriminering, främlingsfientlighet och liknande intolerans.
m) Åtgärder för att främja förståelse, tolerans och solidaritet mellan alla civilisationer, folk och kulturer, även i förhållande till etniska, religiösa och språkliga minoriteter.
n) Åtgärder för att till fullo förverkliga rätten till självstyre för alla folk, inbegripet folk som lever under ett kolonialt styre eller andra former av främmande herravälde eller utländsk ockupation, enligt FN-stadgan och de internationella konventionerna om mänskliga rättigheter samt Förklaringen om beviljande av självständighet till koloniala länder och folk, som ingår i generalförsamlingens resolution 15 14 (XV) av den 14 december 1960.
Artikel 4
Utbildning på alla nivåer är ett av de viktigaste medlen för att skapa en fredskultur. Utbildning i mänskliga rättigheter är av särskild betydelse i detta sammanhang.
Artikel 5
Regeringar har en nyckelroll när det gäller att främja och stärka en fredskultur.
Artikel 6
Civilsamhället måste delta i full omfattning i utvecklingen mot en fördjupad fredskultur.
Artikel 7
Mediernas folkbildande roll bidrar till att främja en fredskultur.
Artikel 8
Föräldrar, lärare, politiker, journalister, religiösa organ och grupper, intellektuella, människor som är engagerade i vetenskaplig, filosofisk och skapande och konstnärlig verksamhet, hälso- och sjukvårdspersonal och människor som verkar inom humanitära organisationer, socialarbetare, företagsledare på olika nivåer samt enskilda organisationer har en nyckelroll när det gäller att främja en fredskultur.
Artikel 9
Förenta nationerna bör även i fortsättningen spela en avgörande roll för strävandena att främja och stärka en fredskultur i hela världen.
B: Åtgärdsprogram för en fredskultur
Generalförsamlingen,
som har beaktat Förklaringen om en fredskultur, vilken antogs den ... 1999,
som erinrar om sin resolution 52/1 5 av den 20 november 1997 där år 2000 utropades till Internationella året för en fredskultur och sin resolution 53/25 av den 10 november 1998 där perioden 2001-2010 utropades till Internationella årtiondet för en freds- och ickevåldskultur för världens barn,
har antagit följande åtgärdsprogram för en fredskultur.
A. Mål, strategier och huvudaktörer
1. Åtgärdsprogrammet bör tjäna som utgångspunkt för Internationella året för en fredskultur och Internationella årtiondet för en freds- och ickevåldskultur för världens barn.
2. Medlemsstaterna uppmanas att vidta åtgärder för att främja en fredskultur på såväl nationell nivå som regional och internationell nivå.
3. Civilsamhället bör engageras på lokal, regional och nationell nivå för att bredda omfattningen av insatserna till förmån för en fredskultur.
4. FN-systemet bör öka sina ansträngningar för att främja en fredskultur.
5. Unesco bör fortsätta att spela en viktig roll och ge stora bidrag till främjandet av en fredskultur.
6. Samverkan mellan de olika aktörer som nämns i förklaringen bör uppmuntras och stärkas till förmån för en världsomfattande rörelse för en fredskultur.
7. Informationsutbyte mellan aktörerna på deras eget initiativ kan främja spridandet av en fredskultur.
8. En förutsättning för ett effektivt genomförande av åtgärdsprogrammet är att resurser, inbegripet ekonomiska resurser, mobiliseras av berörda regeringar, organisationer och individer.
B. Intensifiering av alla berörda aktörers agerande på nationell, regional och internationell nivå
9. Åtgärder för att främja en fredskultur genom utbildning:
a) Blås nytt liv i nationella insatser och det internationella samarbetet för att tillgodose utbildningsmålen i syfte att uppnå mänsklig, social och ekonomisk utveckling och främja en fredskultur.
b) Se till att barnen redan i unga år får undervisning om värderingar, attityder, traditioner, beteendemönster och levnadssätt så att de lär sig att lösa tvister på fredlig väg i en anda av respekt för människors värde, tolerans och icke-diskriminering.
c) Engagera barnen i aktiviteter som lär dem fredskulturens värderingar och mål.
d) Se till att kvinnor, särskilt flickor, får tillgång till utbildning på samma villkor som män.
e) Uppmana till översyn av läroplaner och läroböcker, med beaktande av 1995 års Förklaring om den integrerade åtgärdsramen för utbildning för fred, mänskliga rättigheter och demokrati. På begäran kan tekniskt bistånd lämnas av Unesco för detta ändamål.
f) Uppmuntra och stöd de insatser som görs av de aktörer som nämns i förklaringen, särskilt Unesco, och som har till syfte att utveckla värderingar och färdigheter som gynnar en fredskultur, inklusive utbildning och övning i att främja en dialog och samförståndslösningar.
g) Öka de insatser som för närvarande görs av de berörda FN-organen med sikte på utbildning, där så är lämpligt, i konfliktförebyggande, krishantering, fredlig lösning av tvister samt fredsskapande åtgärder när en konflikt är över.
h) Bygg ut initiativ till förmån för en fredskultur som tagits av högre läroanstalter i olika delar av världen, bl.a. FN-universitetet, Fredsuniversitetet och Unescos projekt för universitetssamarbete ("Chairs").
10. Åtgärder för att främja en bärkraftig ekonomisk och social utveckling:
a) Åtgärder på bred front på grundval av väl avvägda strategier och fastställda mål för att avskaffa fattigdom genom nationella och internationella insatser, bl.a. inom ramen för det internationella samarbetet.
b) Stärkande av den nationella kapaciteten för att genomföra politik och program som har till syfte att minska ekonomisk och social ojämlikhet inom nationer, bl.a. genom internationellt samarbete.
c) Åtgärder för att främja effektiva, rättvisa, utvecklingsvänliga och varaktiga lösningar på problemen med utlandsskulder och skuldtjänst i utvecklingsländer, bl.a. genom skuldlättnader.
d) Intensifierade åtgärder på alla nivåer för att genomföra nationella strategier för långsiktig livsmedelssäkerhet, inklusive utveckling av åtgärder för att mobilisera och optimera tilldelningen och utnyttjandet av resurser från alla källor, även inom ramen för det internationella samarbetet, t.ex. resurser som frigörs genom beviljade skuldlättnader.
e) Ytterligare åtgärder för att säkerställa att alla blir delaktiga i utvecklingsprocessen och att alla deltar fullt ut i genomförandet av utvecklingsprojekt.
f) Att införa ett jämställdhetsperspektiv och stärka kvinnors och flickors ställning bör vara en hörnpelare i utvecklingsprocessen.
g) Utvecklingsstrategier bör innefatta särskilda åtgärder som tillgodoser kvinnors och barns behov samt grupper med särskilda behov.
h) Bistånd som lämnas efter konflikter bör stödja rehabiliterings-, återanpassnings- och försoningsprocesser som omfattar alla som varit inblandade i konflikten.
i) Kapacitetsuppbyggnad i utvecklingsstrategier och utvecklingsprojekt i syfte att uppnå en hållbar miljö, vilket också omfattar bevarande och förnyelse av naturresursbasen.
j) Åtgärder för att undanröja hindren för förverkligande av folkens rätt till självstyre, särskilt när det gäller folk som lever under ett kolonialt styre eller andra former av främmande herravälde eller utländsk ockupation som inverkar menligt på deras sociala och ekonomiska utveckling.
11. Åtgärder som syftar till att främja respekt för de mänskliga rättigheterna:
a) Genomförande till alla delar av Wienförklaringen och tillhörande åtgärdsprogram.
b) Stöd till utarbetande av nationella handlingsplaner som syftar till att främja och värna om de mänskliga rättigheterna.
c) Att stärka nationella institutioner och nationell kapacitet i fråga om mänskliga rättigheter, bl.a. genom nationella institutioner för mänskliga rättigheter.
d) Förverkligande av rätten till utveckling i enlighet med Förklaringen om rätt till utveckling och Wienförklaringen och tillhörande åtgärdsprogram.
e) Förverkligande av målen för FN:s årtionde för utbildning i mänskliga rättigheter (1995-2004).
f) Spridning och främjande av FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna på alla nivåer.
g) Ytterligare stöd till FN:s flyktingkommissarie vid fullgörandet av sitt uppdrag i enlighet med generalförsamlingens resolution 48/141 av den 20 december 1993 samt de uppgifter som fastställts i senare resolutioner och beslut.
12. Åtgärder för att åstadkomma jämställdhet mellan kvinnor och män:
a) Införande av ett jämställdhetsperspektiv i samband med genomförandet av alla internationella instrument där det kan vara påkallat.
b) Genomförande av ytterligare internationella instrument som syftar till att främja jämställdhet mellan kvinnor och män.
c) Genomförande av den handlingsplan som antogs vid FN:s fjärde kvinnokonferens i Peking med tillräckliga resurser och politisk vilja bl.a. genom att nationella handlingsplaner utarbetas, genomförs och följs upp.
d) Att främja jämställdhet mellan kvinnor och män inom ekonomiska, sociala och politiska beslutsprocesser.
e) Intensifiering av de insatser som görs av de berörda organen inom FN-systemet för att avskaffa alla former av diskriminering och våld mot kvinnor.
f) Stöd och hjälp till kvinnor som har utsatts för olika slags våld, bl.a. i hemmet, på arbetsplatsen och under väpnade konflikter.
13. Åtgärder för att främja deltagande i den demokratiska processen:
a) Intensifiering av alla till buds stående medel för att främja demokratiska principer.
b) Demokratiska principer betonas särskilt på alla nivåer i den formella, informella och icke-formella utbildningen.
c) Upprättande och stärkande av nationella institutioner och processer som främjar och upprätthåller demokratin, bl.a. genom utbildning och kompetensutveckling för statstjänstemän.
d) Den demokratiska processen stärks bl.a. genom att ge stöd till val på begäran av berörda stater och i enlighet med gällande FN-riktlinjer.
e) Bekämpning av terrorism, organiserad brottslighet, korruption, tillverkning, handel och konsumtion av olagliga narkotika samt penningtvätt, eftersom dessa företeelser undergräver demokratin och hindrar utveckling mot en fördjupad fredskultur.
14. Åtgärder för att främja förståelse, tolerans och solidaritet:
a) Genomförande av Förklaringen om principerna om tolerans och Handlingsplanen för uppföljning av FN:s toleransår (1995).
b) Stöd till åtgärder under år 2001 inom ramen för FN:s år för en dialog mellan civilisationer.
c) Fördjupat studium av lokala eller ursprungsbefolkningars metoder och traditioner för tvistlösning och främjande av tolerans i syfte att dra lärdom av dessa.
d) Stöd till åtgärder som främjar förståelse, tolerans och solidaritet i hela samhället, särskilt vad gäller sårbara grupper.
e) Ytterligare stöd med sikte på att nå målen för Internationella årtiondet för världens ursprungsbefolkningar.
f) Stöd till åtgärder som gynnar tolerans och solidaritet gentemot flyktingar och tvångsförflyttade med beaktande av målet att underlätta deras frivilliga återvändande och återanpassning i samhället.
g) Stöd till åtgärder som gynnar tolerans och solidaritet gentemot migranter.
h) Åtgärder för att främja ökad förståelse, tolerans och samarbete mellan alla folk bl.a. genom lämplig användning av ny teknik och informationsspridning.
i) Stöd till åtgärder som gynnar förståelse, tolerans, solidaritet och samarbete mellan folk och nationer.
15. Åtgärder för att stödja ömsesidig kommunikation och det fria flödet av information och kunskaper:
a) Stöd för mediernas viktiga roll när det gäller att främja en fredskultur.
b) Åtgärder för att säkerställa pressfrihet och fri tillgång till information och kommunikation.
c) Effektivt utnyttjande av medier till argumentation för och informationsspridning om en fredskultur, vid behov med medverkan av FN och berörda regionala, nationella och lokala aktörer.
d) Åtgärder för att främja masskommunikation som gör det möjligt för lokala samhällen att uttrycka sina behov och delta i beslutsprocesser.
e) Åtgärder för att komma till rätta med medievåldet, bl.a. med hjälp av ny kommunikationsteknik, t.ex. Internet.
f) Ökade insatser för att främja informationsutbyte om ny informationsteknik, bl.a. Internet.
16. Åtgärder för att främja internationell fred och säkerhet:
a) Åtgärder för att främja allmän och fullständig nedrustning under noggrann och effektiv internationell kontroll med beaktande av de prioriteringar som fastställts av FN på nedrustningens område.
b) Utnyttjande vid behov av de erfarenheter av en fredskultur som vunnits genom den verksamhet med "militär omställning" som prövats på vissa håll i världen.
c) Betoning av att det är oacceptabelt att tilltvinga sig territorier genom krig och av behovet av att verka för rättvis och varaktig fred i hela världen.
d) Stöd för förtroendeskapande åtgärder och insatser för att förhandla fram fredliga lösningar.
e) Åtgärder för att avskaffa olaglig tillverkning av och handel med handeldvapen och lätta vapen.
f) Stöd för initiativ på nationell, regional och internationell nivå för att komma till rätta med konkreta problem som uppstår efter konflikter, t.ex. demobilisering, återanpassning i samhället av före detta stridande eller flyktingar och tvångsförflyttade, program för insamling av vapen, informationsutbyte och förtroendeskapande åtgärder.
g) Att motsätta sig beslut om, och avstå från, ensidiga åtgärder som strider mot internationell rätt och FN-stadgan och som försvårar en tillfredsställande ekonomisk och social utveckling för de berörda ländernas befolkning, särskilt kvinnorna och barnen, påverkar deras välbefinnande negativt, hindrar dem från att till fullo åtnjuta sina mänskliga rättigheter, däribland allas rätt till en levnadsstandard som är tillräcklig för deras hälsa och välbefinnande och rätten till livsmedel, sjukvård och nödvändiga sociala förmåner, samtidigt som det betonas att livsmedel och läkemedel inte får användas som medel för att utöva politiskt tryck.
h) Att avstå från militära, politiska, ekonomiska eller andra tvångsmedel som riktas mot en stats politiska oberoende eller territoriella integritet i strid med internationell rätt och FN-stadgan.
i) Att förespråka att frågan om de humanitära verkningarna av sanktioner, särskilt på kvinnor och barn, noga bör övervägas i syfte att minimera dessa verkningar.
j) Åtgärder för att kvinnor skall delta i större utsträckning i insatser för att förebygga och lösa konflikter, särskilt insatser som främjar etableringen av en fredskultur när en konflikt är över.
k) Stöd för initiativ i konfliktsituationer, t.ex. vilodagar för att genomföra immuniseringskampanjer och dela ut mediciner, fredskorridorer för att tillåta leveranser av humanitära förnödenheter och fredade områden för att respektera den centrala roll som spelas av hälso- och sjukvårdsinrättningar som sjukhus och kliniker.
l) Stöd till utbildning i metoder för förståelse, förebyggande och lösning av konflikter för den berörda FN-personalen, de berörda regionala organisationerna samt, på begäran, medlemsstaterna.
